Under en svart himmel med klara stjärnor sitter man och filosoferar för sig själv, man funderar över dagens olika upplevelser och på personer man saknar och vill åter träffa.

De märks att de är vår i luften dagarna är varma och soliga men kvällarna är svala eller till och med kalla, en lätt bris blåser och får håret att rufsa till sig samtidigt som man känner den fuktiga doften från omgivningen.

Vet skapen om att man sitter ensam får världen att kännas stor men samtidigt tänker man hur mycket som egentligen ligger framföre en redo att bli utforskat man ska bara ta sig tiden till det.

Men de som ställer till en massa frågor en sådan här kväll är personer som man skulle vilja prata med men tyvärr är de ett fler tal mil mellan att ringa för att höra din röst skulle vara ett allternativ men själv verkligheten fattas och man kan inte visa de känslo språk som man skulle vilja när man sitter där i stjärnljuset glans.

Istället får man drömma sig bort till en annan plats, en annan tid och i en annan värld och se livet från ett annat perspektiv. Man sitter där och blir full av hopp medans man sedan blir till klappad utav verkligheten som säger åt en att fokusera och inte önske drömma.

Keep it real!