Tiden står aldrig still den bara går och går de är evighets cykel som aldrig stannar..

Man vet aldrig vad mycket tid man egentligen har eller hur man ska utnyttja den på bästa sätt utan man gör ett försöka att göra något med den tiden som man själv har fått bestämd. De vill säga olika skolarbeten eller jobb osv.

Men vad gör man den dagen man inte har några tider att passa eller några uppgifter som ska utföras?

Hur ska man kunna veta de när man aldrig har varit där? Man får lite små ångest när man inte vet vad man ska göra och är orolig för att man bara ska bli sittandes utan något att göra.

Vi strävar efter att ha en mening med våra liv att fixa en utbildning, skaffa jobb, skaffa familj osv. Att hela tiden uppfylla dessa mål för att sedan dö med vetskapen om att vi faktiskt gjorde något under vårat liv.

Jag undrar hur känslan är om man skulle gå klart skolan och sedan bara sitta hemma och leva på A-kassa hela livet. Ett liv där man inte uppnår något man kanske bildar familj men man måste hela tiden kämpa för att försörja sin familj. Varje månad lever man på gränsen till att inte ha något alls.

Frågan är vad som gick snett?

Som barn hade vi alla drömmar om att bli djurskötare, advokat eller doktor. De ända som behövs efter de är en massa strävan, jobb och tålamod så kan man en dag stå stolt över att man faktiskt gjort något som man tycker är värt att sträva för!