De är knappt så att jag kan tänka mig att tiden har gått så fort fram sen jag började stå ensam vid fronten igen.

Tiden har gått fortare än jag trott men i de hela känns de som att tiden ståt still, de är möjligt att jag inte tänker på det eftersom vi fortfarande har band till varandra och hel hjärtat är jag glad för de men jag har en känsla av att de gör de svårt för mig att se mig om i världen.

Världen som nu är framför mig känns både främmande och intressant, nu när jag inte är låst kan jag göra mer eller mindre precis vad jag vill utan att de egentligen straffars sig. Inte de att jag kommer dra till mig problem för det inte värt besväret.

Man får ta dagen som den kommer och jag har lovat att jobba på mina brister o göra saker som jag normalt knappt gjorde förut.

Jag har redan lyckats lura mig själv in på en annorlunda väg men förhoppningsvis löser jag de på ett mycket smidigt sätt utan att sätta mig själv eller någon annan i en dum situation.

Att bygga upp sig själv är inte heller fel har till att stå upp för mig själv har vart med om lite anstötande saker som fått mig att framstå som en vandrande docka eller som en prostituerad kanske nah de kanske va att ta i men ibland kunde man känna den vibben iaf. Och jag är inte en sån person så jag kände till en början att jag inte ville något och mådde riktigt dåligt men nu har jag kommit över de och vet hur jag ska handskas med saken.

Men nu står jag iaf vid fronten och denna gång är de faktiskt jag som styr reglerna så nu kör vi!