Glimta tillbaka till en tid med mycket smärta och många skuld beläggningar får en att vilja vända sida att vilja börja om att ändra på saker.

Men så blickar man framåt och inser att man fortfarande inte kommit någon vart, ovilligt har man fastnat på ruta 1 och kan inte riktigt gå vidare.

Man försöker förut spå händelser men verkligheten hinner ofta ikapp en på vägen ditt och försvårar mycket av de redan innan de hänt.

De sägs att ensamhet gör en person stark, jag skulle vilja kalla de lögn men vad vet jag?

I ensamheten ser man bara vilka man behöver och vilka man är beroende av dom man vill hålla fast vill och aldrig släppa...