De är som att sitta med en senil person som upprepar samma varje gång man träffar henne.

Man sitter och gungar fram och tillbaka med benen samtidigt som det eviga påminnandet om böjningar och perfekt osv. Och åter igen skrivs allt upp på tavlan och man får anteckna men idag skippar jag de eftersom jag har mer eller mindre antecknings boken full av samma anteckningar och nu börjar man tröttna.

Efter ett tag börjar de tjatas om papper som hon har skrivit ut till oss men som vi inte verkar ha och hon har själv glömt sin egen kopia på pappret antigen på arbetsrummet eller hemma.

Känslan som slår mig är att plocka ihop mina saker resa mig från stolen och lämna klassrummet.

Kommer ni ihåg?                                 Kommer ni ihåg?                                  Kommer ni ihåg?

De känns som de ekar i huvudet på mig! Jag blir galen!

Lektionen ger inget och nu snart har ännu en termin gått och eftersom vi byte lärare i ämnet i början på terminen och den nya läraren inte är bra har man inte lärt sig något.

Helt klar irriterande och man blir väldigt besviken och arg på läraren som inte kan lära ut..

De är tillåtet att klaga men just nu känner jag inte för  att vara allt för elak mot henne..

Häj!